Spaning: Data, data, data: Varför det är så viktigt och vägen framåt
Foto: Istock
Här kommer ett erkännande: jag är inte helt kompis med ordet “foodtech”. Det används vitt och brett, många gånger för att locka investerare från techsektorn. En och annan investerare har nog upptäckt att mat inte är bara ettor och nollor. Att det är betydligt dyrare och mer komplicerat att skala livsmedelsproduktion än det är att gå från 1 till 1 miljon användare av en app. Men foodtech – i betydelsen ny teknik kombinerat med livsmedelsproduktion – finns på riktigt. Nya innovationer och banbrytande teknik påverkar och förändrar matsystemet på många sätt – från genediterade råvaror och nya sätt att producera mineralgödsel, till precisionsfermentering och cellodlat kött. Kanske är det teknik från IT-sektorn som kommer att ha den största påverkan på matsystemet under det kommande decenniet?
Vid vårt senaste AGFO Talk diskuterade vilken påverkan artificiell intelligens kan ha på matsystemet. Paneldiskussionen var en ögonöppnare för många, (se samtalet här). Det här var ett event som väckte frågor – och många av dem handlade om något så knastertorrt som data. För som vi konstaterade i vårt talk: AI-systemens superkraft är att bearbeta, lära sig av och dra slutsatser av stora mängder data. Samlar vi in och tillgängliggör data från hela livsmedelskedjan kan det leda till en spännande innovationer. Nya sätt att minska svinn i hela kedjan, nya hållbara affärsmodeller – och ja, till och med nya livsmedel. Bra grunddata är den “hemliga såsen”.
Det offentliga på banan
Insikten om vikten av flöde av data är inte ny. På både nationell och på EU-nivå har det pågått initiativ länge för att tillgängliggöra data. DIGG, myndigheten för digital förvaltning, har som uppdrag att etablera Ena, en gemensam digital infrastruktur för Sveriges offentliga verksamhet. Den nya infrastrukturen ska göra det enklare att dela data mellan myndigheter, men också att dela med sig av data till företag. På EU-nivå antogs European Data Governance Act i juni förra året, och ska börja gälla från september i år. Här är datadelningen en av grundpelarna. Jordbruk, hälsa, transporter och miljö är exempel på områden där EU hoppas att data kan bidra till ökad innovation och nya lösningar.
Men ska vi lyckas med radikal innovation i matsystemet, ja då måste företag börja dela med sig av sin data.
“Tänk hur mycket vi skulle kunna göra för att minska svinnet och få folk att äta mer hälsosamt om de stor matkedjorna delade med sig av sina inköps- och försäljningsdata. Vill Ica, Coop, Axfood eller Lidl på allvar göra en insats på det här området så går det faktiskt att dela med sig.”. Ett citat ur vimlet efter vårt talk. Det här kallas dataaltruism - att dela med sig av data för att gynna en större samhällsnytta. Ett område som jag hoppas och tror kommer bli allt viktigare framöver. Och det är ingen utopi. EU har satt upp särskilda regler för hur du osjälviskt och säkert delar med dig av din data (läs mer här).
Plocka russinen ur teckkakan
Det finns mycket från techvärlden som matbranschen kan ta lärdom av. Som ett av mina favoritbegrepp: open source. Öppen källkod har spelat en stor roll för utveckling av operativsystem och programvara. Att dela med sig och samarbete möjliggöra snabbare framsteg. Om exempelvis alla företag som arbetar med att utveckla cellodlat kött skulle dela med sig av sina resultat, skulle processen kunna accelereras betydligt. Vi är inte där nu, men det finns företag som går i bräschen. Som israeliska Supermeat som förra året satte upp en plattform för att öppet dela med sig av sina framsteg med att ta fram alternativa cellodlingsmedium. Eller The Good Food Institute som jobbar hårt med att promota cellodlat kött. De har skapat en plattform där företag och forskare kan dela med sig av cell-linjer och samarbeta för att driva utvecklingen framåt.
Att hoppas på mindre inlåsningseffekt, mer dataaltruism och öppen källkod kan verka naivt när det gäller framtiden. Men samtidigt är tiden knapp och de planetära resurserna är begränsade. Vad väntar vi på?
Innehållsansvarig AGFO